Hej då home..
Vi ska flytta. Mamma och jag. Vi var och kollade på en ny lägenhet för kanske två veckor sedan. Den var fin, bra läge och det blir nog bra för oss två. Ena sekunden längtar jag jättemycket, men andra sekunden vill jag inget annat än att stanna kvar. Alla minnen jag har här, det är riktigt jobbigt faktiskt.. I mitt rum med mina vänner, alla gånger jag suttit utanför och bara pratat, alla gånger jag väntade vid bilen på en gammal vän.. Alla gånger jag kollat ut från balkongen för att se dig där, alla gånger vi stått och trängts i köket eller kollat på cruisingen precis nedanför eller alla gånger jag fått möta upp mina vänner för dom inte förstår var jag bor. Det är så mycket mer känslor i dessa saker än vad jag kan förklara. Jag har flyttat redan 14 gånger så jag är minst sagt van, men denna gången är det en helt annan sak.
Jag låter löjlig men under dessa år jag bott här, mitt på ströget, så har så mycket hänt. Det känns som allt har hänt, och det är svårt att släppa det. Det finns kvar inom mig och detta var mitt hem, hit vi alltid gick. Antingen ville jag bo kvar, för att komma ihåg allt som det fortfarande är. Eller så ville jag flytta långt härifrån, så jag slapp komma nära detta ställe alls, så jag istället slipper komma ihåg det som fortfarande är. Förstår ni?
Men well, nu ska vi flytta om tre månader. Det kommer bli jättekul att få ett nytt rum där jag kan inreda på nytt. Men det kommer samtidigt bli så jävla tråkigt att åka förbi här och veta att där bor inte jag längre, där inne i rummet där alla mina minnen är, det är inte mitt rum längre. Där på parkeringen när vi alltid väntade, du kommer inte komma hit längre och inte jag heller. Jag kommer inte gå in i den dörren längre. Detta var vår plats
Kommentarer
Postat av: miningalinn
Din bror då? Har han flyttat hemifrån?:)